Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

tisdag 22 maj 2018

En otroligt fin dag


I går var en vilodag för min värkande kropp, men på förmiddagen idag promenerade jag till polishuset för att förnya mitt pass. Vilken härlig dag! Luften var fylld av doften från syrenerna!


Vid Karl Johans park har kommunen börjat sätta ut kaktusar. Det ska bli 25000 stycken när motivet är färdigt. Vet inte vilken förening som jubilerar i år.


I Järnvägsparken sprider fontänen vatten.


På hemvägen gick jag nära syrenerna.


Doften är intensiv.


Hästkastanjerna blommar vackert, både de


vita och


de röda.
Väl hemma fikade vi på balkongen. När vi hade årsdag blev det inget firande, då vi gjorde besök på GeKås och det stället gillar inte Lennart. Idag föreslog jag att vi skulle göra en utflykt i det blå och det gick han med på.


Efter en del snirklande i stan kom vi ut på Katrineholmsvägen. Efter Simonstorp svängde jag in på vägen till Rejmyre. Vi kom lagom fram till glasbruket, för att hänga på ett par busslaster med turister och tittade en stund på glasblåsningen. Vi hörde guiden beskriva det röda glasets framställning, som behöver flera omgångars nedkylning mot annat glas och blir därför mycket dyrare att framställa. Monica Bratt och Björn Trädgård gav det röda glaset ett ansikte, liksom andra färger.


Här en nutida vas designad av Sissi Westerberg. Vacker eller hur?



Efter att ha tittat runt på de nygjorda produkterna, liksom utställningen av de äldre, gick vi till Gestgifveriet.



Där åt vi en riktigt krämig grönsakssoppa. I dag var det självbetjäning från buffébord, då hela matsalen var abonnerad för de två busslasterna med folk. Jag var inte så bra på att balansera tallriken, så det blev soppa på kanten av tallriken. Riktigt god.



Därefter blev det en silltallrik för mig, med en variant på hyttsill, stekt strömming med senap och dill i gräddsås. Riktigt gott det också. Du skulle ha kunnat tro att vi skulle slutat där, men det fanns ju



isterband och rostade grönsaker och det



kunde vi ju inte motstå. Allt smakade riktigt bra!! Från Rejmyre åkte vi mot Vistinge.



När vi  kom i höjd med Rippestorp föreslog jag Lennart att vi skulle svänga in och se om Margot och Sune var hemma. Vi parkerade bilen på en grusplan och gick upp och klingade i klockan innan vi steg in genom grinden.



En underskön blomma välkomnade oss.



Vi gick runt huset för att se om de var i baksidan av trädgården, men



tyvärr var de inte hemma. 



Vi gick ner till sjön och njöt en stund, men ingen Margot kom, så vi for hemåt. När vi kom till Vistinge gjorde vi en sväng in till vänster på en grusväg och åkte förbi Larstorp, där min morfar var född. Så småningom kom vi ner i Svärtinge.



Där stannade vi till på Nina's Café. Hon har samlat på 50-talsmöbler och



fått till en jätteläcker inredning. 



Brödet var nybakat och gott.



Vi valde sitta ute i skuggan, när vi smaskade på



godsakerna. Så här firade vi vår 16-årsdag. Helt fantastiskt!

söndag 20 maj 2018

Härlig helg


I lördags for vi till Finspång efter lunch. Då möttes vi av barnbarn, som duschade under vattenspridaren. Efter mycket spring och lek, behövdes en paus.


Senare på kvällen var vi alla till Finspångs Kulturhus och lyssnade på Joyvioce, där Anna är med och sjunger. Kul höra och se glädjen, som sången ger!


När vi kom hem från konserten blev det grillat ute. En underbar kväll. Inne hade kattungen Persson lagt beslag på en av barnens fåtöljer. Han börjar redan vara stor för den.


I morse åt vi frukost i trädgården under skuggan från ett träd. Senare blev det sagoläsning.


Persson ville också vara ute, men Lennart fångade in honom. Än får han inte gå ut på egen hand, så det är koppel som gäller.


Anna planterade tre krukor med växter. Det blev riktigt fint!
Vi åkte hemåt vid 15.30. Vi vilade en stund och sen tog vi en promenad till Åbackarna.


Häggen börjar vara överblommad. Kronbladen singlade sakta ner.


Fåglarna solbadade i kvälls-solen.


Grönskan börjar redan jämna ut sig mot en nyans. Här lyste det gulgrönt!


Rhododendronbuskarna har börjat blomma här i skuggan av träden.


En del blommor var mer belysta än andra.


Vackra vita blommor, med lite röda stänk.


Andra sorter var bara knoppiga.


En lila azalea med en gulblommande buske i bakgrunden, lyste som en sol.


Den gula väldoftande sorten på nära håll.


Den orangea blev en av mina favoriter.

lördag 19 maj 2018

Kärlekens Trädgård del 2


När Karola Messner öppnar dörren, kom vi in till annat än blommors och växters skönhet. En växt fanns i centrum, nämligen lind, som är materialet i detta otroliga snideri! Bilderna är utskurna/formade ur en enda trädstam med hjälp av skölp, rak mejsel, kniv och trähammare. Till sist handslipning med sandpapper, men ingen annan behandling.


Nedersta delen av trädet, men upp och ned. Alla hästar och människor har sitt uttryck!


Ett otroligt arbete!
Jag citerar Karola Messner från vad som hon skrivit på Svenska konstnärer
Evolutionen beskriver samverkan mellan de olika livsformerna och miljön. Kunskap om Evolutionen hjälper oss därför att sätta det vi är, gör och har gjort i ett större sammanhang. En konst som också för samman det stora med det lilla: Att var en av oss har del i världsskeendet, genom våra behov, känslor, sätt att tänka, att varje liten handling tillsammans med miljarder andra ändrar världen, därmed våra egna förutsättningar och framtid.

Det går igen i hennes konst! Karolas bilder väcker mycket känslor och tankar.



Vi fortsätter vidare ut i blomsterhavet.


Rhododendron i olika färger och storlekar växer fint i upphöjda bäddar under tallarna. Katedralen i trädgården.


En stig leder ner


till vattnet. Här finns det också en bänk att sätta sig på för lite kontemplation eller bara ögonfröjd. Vi gick vidare in bland träden, för vindarna var kalla.


Solen kom fram och vilken skillnad det blev! Här var buskarna knoppiga.


En annan art lyste förföriskt!


Skulpturen "Handledare" från ett annat håll.


När vi kom åter till ateljén fick den ett besök. Karola Messner har tidigare haft hästar och här har hon återgivit dem fint! Det är mycket rörelse i hennes konst.


En tavla i serien om Konst och Historia: En historia om självbedrägeri.
Tavlorna visar på samma gång hur makten/de bestämmande avbildats genom tiderna och vad som verkligen gjorts och görs.
Ovan den burgundiska kanslern Nicolas Rolin och jungfru Maria (Jan van Eyck ca1435, Louvre)


En av tavlorna började med grottmålningar och andra tavlor speglar olika perioder fram till hur människan vill lägga beslag på rymden.
När Karola berättade om sina tavlor fick vi en historiegenomgång byggd på kända verk, där i alla fall inte jag hade reflekterat tidigare på det här sättet över makten och hur den framställts genom tiderna, även om jag sett många av orginaltavlorna. Det är inte bara nu det finns fake news. Segraren skriver historian.


De här tavlorna väcker många tankar. Efter visningen satt vi utanför ateljén och försåg oss ur kaffekorgen, samtidigt som vi fick del av Karola Messners tankar.
Jag köpte några av hennes böcker. Hon och hennes numera avlidne partner Jan Gillquist skrev en bok om trädgården. Det fanns också böcker om konsten och romaner som Karola skrivit.

 ”Att tänka globalt är att se sig själv i ett större sammanhang:
När vi redan är för många människor, vill vi bli fler, när vi redan har allt, vill vi ha mer. Men vad hjälper det att få mer, när man ändå aldrig får nog?”(Karola Messner)



Så lämnade vi Kärlekens trädgård. Det blev många delade tankar med Hedwig och när jag for vidare hemåt kände jag mig fylld av glädje.

Om du har möjlighet, så gör ett besök i Kärlekens trädgård. Jag lovar att du inte går oberörd därifrån!