Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

tisdag 27 juni 2017

Kryssning, del 9 av vår resa


Kryssningen fortsatte från Santorini till Piraeus, Athens hamn.


På väg in i hamnen följde vi övärlden och den livliga trafiken från första parkett från vår balkong, samtidigt som vi åt vår frukost - väl tilltagen.


Svävaren hade bråttom och for snabbt förbi oss.


När vi kommit i land gjorde vi som många andra kryssningsfarare - vi for på bussutflykt med guide till Akropolis-klippan. Vi gjorde en liten rundtur i staden med buss på väg upp till klippan. Många gator var smala och inte så väl underhållna. Bilar fanns det överallt.


På väg upp till klippan gick vi förbi en amfiteater, som höll på att rustas.


När vi kom genom entrén, blev det mycket folk och trångt. Det är klart att det måste bli en mängd folk. I Piraeus hamn var det 5 stora kryssningsfartyg med säkert 3000 personer ombord på varje. Det var förstås inte alla som åkte med på den här turen, men många gjorde det. Därtill en massa andra turister och så inte att förglömma alla skolklasser! Här var det liksom ett nålsöga, som vi skulle igenom, med ojämna trappsteg. Alla ville förstås titta tillbaka och kolla in utsikten, så det blev stopp ett tag.


Vi lyssnade en stund på guiden, men hon hade en svag stämma, så det var svårt höra vad hon så. Vi valde att titta runt själva. Erechtheion är ett joniskt tempel uppfört 421 - 405 f.Kr.


Statyerna, som bär upp taket, är fortfarande ganska väl bibehållna, men trafikavgaser och andra miljöfarliga ämnen i luften tär hårt på kalkstenen.


Från ett annat håll såg det ut så här.


Huvudattraktionen är förstås Parthenon tempel, som uppfördes 447 - 433 f.Kr på Akropolis.


Det blev en massa kort taget från olika håll. Sen ett antal år tillbaka håller man på att underhålla templet.


Uppifrån klippan är det en fin utsikt över staden Aten.


På håll kunde vi se ytterligare pelare och en port. Tror att det är stadsdelen Plaka, gamla stan, åt det hållet.


Uppifrån klippan kunde man också titta ner på  Dionysosteatern, som byggdes på 500-talet f.kr..


Det fanns många delar av byggnaderna, som man kunde titta på, då de låg på marken.


Det blev varmt på klippan så vi drog oss neråt. Här är utsidan på den teater som femte bilden visade uppifrån.


Vi tittade in i några turistbutiker, men jag fastnade mer för de vackra granatäppleblommorna. Här en knopp som börjat spricka upp.


De här är lite mer utslagna och


så här vackra ska de bli!


När vi alla återsamlats, gick vi till bussen och fortsatte ner mot stadsdelen Plaka. Här åker vi förbi en olympisk arena.


Den här arenan fanns med i Olympiaden 1896.


Vi hade en stund på oss att strosa runt i Plaka, gamla stan. Eftersom vi inte var så intresserade av souvenirer gick vi runt och tittade upp mot där vi varit tidigare.


Kommer du ihåg portalen jag fotade uppifrån? Jag tror det här är samma. Visst fick jag med klippan fint?


Väl på fartyget blev det åter kaffe. Jag har tränat här hemma, men än lyckas jag inte få till något hjärta.


Senare på kvällen, efter middag och scenuppträdande, blev det en annan uppvisning. Det var en av kockarna som gjorde en isskulptur! Det tog ett bra tag innan jag insåg att


isstycket förvandlades till en vacker svan.


När det konststycket var gjort, bjöds det in till en otrolig tårt- och kakbuffé!


Väl tilltagen, jag tror faktiskt att det mesta blev uppätet,


trots den sena timmen.


Lennart och jag gjorde förstås en insats. Chokladrutorna var otroligt goda!!

Fortsättning följer.

måndag 26 juni 2017

7 år med bloggande, del 8 av vår resa

I dag är det 7år sen jag började blogga. Då hade vi en Dethleffs husbil, som vi kallade Dettan och bloggen fick då namnet Husbilen Dettan.



På den bloggen gjorde jag 786 inlägg, innan vi bytte husbil till en Carthago och jag startade upp Husbilen Ellen. Detta är mitt 1171 inlägg på Husbilen Ellen. Jag har varit rätt flitig, eller hur?


Idag är det grått och det regnar, så jag fortsätter med del 8 av vår Italienresa/Kryssning.

Kryssningen gick vidare från Korfu till Santorini.



Kan väl vara en bra start att se mig omgiven av blå himmel och blått vatten när vi närmar oss Santorini.




Här  kan inte de stora fartygen angöra hamnen, utan det var mindre båtar som kom och hämtade upp oss. De som hade bokat utflyktsturer fick gå i land först, så vi fick vänta någon timme på båten, innan det blev vår tur.



Uppför den där sluttningen skulle vi till staden Fira, antingen med linbana eller till fots trapporna uppför, som gick i sicksack. Åsneritt var ett alternativ till att gå, men det var inget alternativ för mig.



För vår del blev det linbanan uppför.



Väl i land följde vi inte strömmen, utan vek av efter kanten på en stenlagd gång och när Lennart fotade mig kom en guidade tur från andra hållet.


Där uppifrån var det underbara vyer. På bilden kan man se att vi är inne i en kratersjö med öppningen uppåt på den här bilden.


Intensivt blått med lite dis på håll och det vita är hus, som klänger efter bergväggen.


En del smala gränder och trappor, så man kan ta sig ner till husen.


Ett hustak var dekorerat med den här sjöhästen.


Efter någon timmes promenad vände vi och gick tillbaka och fick då den här vyn, när vi närmade oss hamnen igen.


De vita husen står i vacker kontrast till omgivningen.


I de små trädgårdarna fanns det gått om blommor. Många av husen hyrdes ut eller att rum hyrdes ut.


Gallerier och kyrkor fanns det en hel del av. Vi var inte uppe till kyrkorna, men visst är de vackra på håll.


Den här ortodoxa kyrkan byggdes 1827 och sedan återuppbyggdes den igen efter jordbävningen 1956.


Kyrkan var öppen och vi tittade in. Freskerna var målade av en lokal konstnär, Christoforos Assimis. Vacker eller hur? Guldet i ikonostasen glittrade, så helgonbilderna inte riktigt syntes.


Ytterligare en vy över ett kapell och fartygen.


Här kommer vi till trappan ner mot hamnen söderifrån. Vi har då gått nerför lite andra trappor. Hela trappan är 580 steg/avsatser. Vi valde att gå nedför.



Tur att Lennart är van vid hästar, för jag hade inte passerat de här mulåsnorna på egen hand.


Det var gått om mulor/mulåsnor och många gick lösa. Det var en ansträngande tur neråt. Trapporna var rätt slitna, så jag spände mig tyvärr och var alldeles darrig i benen när jag kom ner. Ser inte så märkvärdigt ut, men trapporna tog mer än vad jag kunde trott.


Tror aldrig en öl har smakat så bra tidigare, som den vi drack när vi var tillbaka på fartyget!